Har lagt upp lite gamla bilder som jag inte tyckte kom till sin rätt när dom bara låg och skräpade på hårddisken. Du hittar dom under rubriken Natur, dom nya albumen är: Blandat 1, Blandade spindlar och Episyrphus balteatus.
För övrigt känner jag mig lite smått stressad och disträ för tillfället, jag hoppas på att komma ut i friska luften efter nästa veckas biologiprov.
I väntan på nya bilder tänkte jag skriva något som inte har med fotografi eller natur alls att göra.
Min så kallade familj kallade sig alltid ateister. Det var inte PK att vara annat än buddist. Hur PK nu inskränkta rasistiska förortssvenskar kan bli. Jag skämdes alltid för att tro på spöken, andar och energi. Inte för att spiritism var särskilt illa omtyckt, men för att jag förknippade det med ett större sammanhang än allmänt spännande och burleskt. När jag kände mig bekväm i min icke-heterosexualiet blev det ett ytterligare avståndstagande från religion i allmänhet, och den kristna i synnerhet.
Jag har skämts över min tro på att det kan finnas något utöver kropp och blod som är en del av oss alla och allt. Det har alltid varit ett tabu i alla umgängeskretsar att ens föra något sådant på tal om det inte är för att smäda homofober. Med all rätt förvisso, den svenska kyrkan och dess gelikar världen över är inte värd mycket i mina ögon. Men det betyder inte att jag inte inser att det finns människor bakom allting. Det betyder inte heller att jag själv inte kan vara troende, vad det än må vara jag tror på.
Nej, religion är inte alltid av ondo. Religiösa traditioner och riter skänker oss tröst, styrka och mod, och insikt i oss själva och ger oss tillfälle att stanna upp och rannsaka oss själva, meditera och hantera våra känslor. Jag är stolt socialist, icke-heterosexuell naturvetare med ett brett perspektiv på världen och människorna och allt annat i den. Men när världen och människorna blir för mycket, och naturvetenskapen inte förklarar mina känslor och tankar då finner jag styrka och tröst i det ”onaturliga”, i ljuset inom mig, inom oss.
Vissa kallar det gud, vissa kallar det energi, det kan också vara kemiska reaktioner i hjärnan. Vi kanske kan förklara allt i framtiden. Men fram till dess tänker jag inte sluta att lyssna på mig själv, min egen själ och alla själar runt omkring mig, levande som döda, verkliga som overkliga. Jag tror inte på gud, jag tror inte på bibeln eller någon annan religiös skrift. Min tro är min egen.
Jag trivs väldigt bra med mitt liv just nu. Och jag tänker inte låta något annat eller någon annan bestämma över det, religiös eller inte.
Inom en vecka ska jag gå på min livs första kväkarandakt.
